MC-Semester Del 1

Datum: 2013-02-27

Resdag: 21/50

Blogg nr: 7

Ort: Anda, Bohol, Filippinerna

Väderförhållande: Rödbruna armar

Antal medresenärer för tillfället: 1

 

Bohol är en ö med många roliga saker att göra. Jag och Felicia har hyrt oss en liten Mc 5 dagar för att utforska öns hemligheter och möta dess habitanter. Idag blir det mest bilder pga tidsbrist men imorgon blir det förhoppningsvis lite mer rapportering av vad som hänt under veckan. Pass på, mycket stekbilder idag!

 

Steker lite på Anda beach, som enda västerlänning kan man lätt äga stället.
 
Fiskarolof fixar till båten inför morgondagen.
 
Bland mangroveskog och spång tar jag mig ett språng.
 
Steker ner till beachen med hojen och gasar lite.
 
Råkade svänga förbi värsta grottan full med skolbarn. Vi joinade det klara svala vattnet.
 
Evil look.
 
Utsikten från bungalown en morgon. Helt ok läge.
 
En stackars krabba vi lekte med. Tyvärr finns han inte längre bland oss.
 
Flisan fixar frukostfruktbrickan!
 
Lite tisdagsmarknad i byn.
 
Ett lunchstopp med fisksoppa utmed vägen resulterade i dessa rester.. Ja, det är en skruv.
 
Linbana är kul.
 
Fågeldansen påväg mot lustgårdsön 420 meter bort.
 
 
Jag har otroligt mycket bilder jag skulle vilja publicera. Kanske imorgon, kanske senare, troligtvis aldrig.
Imorgon står det hemlig aktivitet på schemat. Jag har tydligen ansvar för att fixa en överraskningsdag imorgon..
 
//Nakenjanne

Lämnar dyksemestern för moppesemester

Datum: 2013-02-23

Resdag: 18/50

Blogg nr: 6

Ort: Tagbilaran, Bohol, Filippinerna

Antal toast som vårt boende får: 6 av 5

Antal Choco Mucho jag ätit idag: 5

 

Dagens blogg kommer att bestå utav fler bilder än ord. Alltså inte fler bilder än antal ord, men ändå fler bilder per ord. Vi börjar med en norsk segelbåt som inte gått på grund utanför stranden.

 
Sedan fortsätter vi med en trevlig bild på mig själv. Klockan är mycket och jag är som vanligt isbit med huvudvärk efter att ha stått för mycket upp och ner under för lång tid under ytan i för kallt vatten. Felicias fösta nattdyk dessutom!
 
 
Jag måste lägga in en bild, kanske den första någonsin här på bloggen som jag inte själv har tagit, eftersom att det istort sett är omöjligt då det råder total ljusdiceplin när dessa varelser finns i närheten. Fiskarten heter Mandarinfisk och är helt otroligt vacker. Googlar man på "beautiful fish" så kommer den upp som en av de första träffarna. Detta var första gången jag såg den, dessutom ett 15 tal av dessa varelser som dagligen under solnedgången knullar till det lite grann. Som sagt, bilden är inte tagen av mig utan bara till för att ni ska förstå tårögdvackerheten i denna varelse som jag för ett par veckor sedan inte ens visste existerade.
 
 
 
Okej, det var Mandarinfisken. Nu kommer en bild på en svart man.
 
 
 
Och en bild på två seamesiska systrar.
 
 
 
Och här är Leo! En lokal kille som varit med oss och dykt under de veckor vi varit på Malapascua. Leo är en himla trevlig kille och dessutom en jävel på att hitta det han söker under vattnet. 4/5 toast!

 
 
Sista dagen på Malapascua kom vi äntligen iväg allesammans på en dagsutflykt till Gato island. Här gjorde jag, mina tre bruwdar och våran finske vän Josh två grymma dyk med bland annat mer än fem siktningar av Whitetip shark, vissa upp mot 1,5 meter. Cooolt och värdigt avslut!
 
 
 
Lite plask och lek.
 
 
 
Och nedan kommer en trevlig båt körandes.
 
 
 
Felicia och Filippa posar mer än gärna tillsammans på bilder. Här på båten som tar oss tillbaka till fastlandet (om än en ö).
 
 
 
En faldderfitta får avsluta den här bilddagboken.
 
 
Idag har vi rest en hel del och besökt tre olika dykaffärer i jakt på en dykdator som fortfarande i skrivande stund inte har inhandlats. Vi har oxå begått flera grundläggande misstag inom back packingen enligt min regelbok.

- Rest på tom mage mellan olika butiker, ibland till fots
- Gjort detta med full packning
- Åkt buss utan att först ha kissat
- Anlänt till ny plats efter mörkrets intrång
- Åkt taxi med en bil som inte var taxiskyltad
 
Men det är inte så konstigt tänker jag. Vi har ju precis haft semester två veckor på en paradisö och helt glömt bort hur livet på resande fot skal skötas.
Som tur är hamnade vi på ett hostel/hotel som är ett av de absolut bästa jag någonsin kommit till. Helt underbar service och första varmvattenduschen sedan jag åkte hemifrån!


Halleluja gud är god. Imorgon kör en kille på hotellet fram en moppe och två hjälmar medans vi intar frukost. Imorgon splittras oxå vår kvartett och färden går vidare under kommande vecka, först tillsammans med Felicia och sedan på egen väg ett tag. Ni förstår, man måste ju få lite semester. Det är inte bara brunbrända, lättkläddda kvinnoben som följer med att resa med tre brudar, dom har krav också!
 
På återseende om ett par dagar gott folk. Då förhoppningsvis med lite brända kullar och kanske en apa om vi har tur.


//Efraimsdotter

Dynamit-Harry och hans fiskarvänner

Datum: 2013-02-21

Resdag: 16/50

Blogg nr: 5

Ort: Kvar på Malapascua, Filippinerna

Väderförhållande: Vått å gott

Antal timmar det regnat i sträck: 27

 

Reven och den mesta fisken kring ön vi bor på är borta för länge sedan. Detta beror varken på klimatförändringar, överfiskning eller naturens egen gång. Det beror på att människorna har sprängt bort skiten med dynamit.

Snabbfakta dynamit:

-Ofta röd
-Har snabbt brinnande stubin
-Smäller med en stjärnformad form

(All fakta tagen ur tecknade Tom & Jerry)


Men det här var många år sedan. Människor som inte fattade bättre, som inte förstod att det inte bara var koraller som förstördes, utan hela ekosystem. Detta var på tiden långt innan informationskanaler som tv, tidningar och internet fanns tillgängligt. Att spränga bland koraller för att döda fisk var något som stenåldersmänniskorna ägnade sig åt, okej, järnåldersmänniskor då.

Det var så jag tänkte mig det hela, ända tills igår förmiddag. Tjejerna jag reser med var ute på sitt första 18 meters dyk under dykutbildningen och jag var med gruppen som lite mentalt sällskap under ytan. Rätt som det var hördes en kraftig smäll och en tryckvåg slog mot oss. Precis som om en 10 ton tung sten trillade ner från taket bara någon meter från dig. Efter bara en sekund var jag var säker på vad som hade hänt, efter att jag sorterat bort u-båtshotet – en tank på en dykare hade exploderat, precis så lät det (skulle jag gissa). Tyvärr hade jag fel. I dubbel bemärkelse. Jag förstod snart att stenåldern är nu. Här. I detta ögonblick utrotades kanske en sällsynt 100 miljoner år gammal växt, tusentals fiskar eller tiotusen år gamla koraller. Det här ögonblicket kommer jag att bära med mig länge. Och jag gör det fan med en tår i ögat. Inget är så hemskt som människan.

Kanske fanns det ändå en mening med att sänka ner mig i vattnet minuterna innan dynamiten smällde, flera kilometer bort. Fiskaren som sprängde tände inte bara en dynamit. Han tände också ett ljus i både mitt och andras huvud. Ett ljus som belyser den markabla värld vi lever i och lågan om tron på att vi numera vet bättre och tar hand om naturen släcktes i och med tryckvågen.

Den här händelsen har resulterat i att vi pratat med flera personer som lever här på ön om saken. Och det skulle visa sig att det inte stannar här. Monad Shoal som den berömda dykplatsen här heter där vi dyker efter den utrotningshotade rävhajen är kanske världens bästa ställe att skåda detta djur på. Idag såg vi nog ett tiotal av dem, helt fantastiskt. En sjunken ö ca 30 minuters båtresa ut i havet. Även på denna, högst värdefulla och spektakulära plats förekommer det enligt vissa personer tjuvfiske. Tydligen med nät. Och tydligen är det inte bara mindre fiskar som fastnar i näten.

 

Gud bevare oss. Och förlåte oss.


Dennna varelse orsakade stor uppmärrksamhet i vår bungalow. Tre skrikande tjejer på sängen och en jägare med sopkvast.
 
Påväg mot botten..
 
Me and my wannabis
 
Tidig morgon och hajdykningsbåt. Kallt. Och regnigt.
 
Sjukt grått. Men inte i sinnet efter närmre tio haj-spots!
 
Jag och min finska vän Josh, ni kommer få höra mer om honom senare..
 
Vad gör man inte när regnet öser ner. Woop woop!
 
//Sickan

Fiskar som viskar

Datum: 2013-02-18

Resdag: 13/50

Blogg nr: 4

Läser: Hjälpfunktionen i MS Project

Ort: I mitt huvud, Filippinerna

Väderförhållande: Lågtryck

Alarmet ringde: 04:25

 

Så var det då dags, även för mig. Dyka med hajar – coolt? Jag vet inte vad det beror på, men jag har ibland alldeles för svårt för att ta in det som händer. Idag var en sådan dag. Det var verkligen upplagt, serverat på ett silverfat. Kanske ett av mitt livs största ögonblick, men jag lyckades ändå inte fånga det på det sättet jag önskat.

 

Klockan ringer 04:25, det är totalt bäcksvart ute. Jag smyger försiktigt ut genom dörren för att inte väcka tjejerna som ligger och snusar. Frisk, fortfarande sval morgonbris. Jag fiser. Fortfarande rätt ok luft. Snubblar till på en sten, fan. Hämtar pannlampan och slänger igen dörren den här gången. Grindjäveln är låst också, fattas ju bara en chappare som står och skriker ”maaassage Mr?”

Vi är tre västerlänningar på båten (jag, en fransman & en britt) och fyra Filippiner. Alla 4 troligtvis utan OB-tillägg denna okristliga timma med tanke på hur mycket vi betalar. Det är fortfarande totalt mörker när vi ger oss ut på havet med siktet inställt på kanske världens bästa dykplats för att se den beryktade hajarten ”Treasure Shark”. Solen färgar långsamt himmelen, det gör nästan lite ont i mig.

Detta är heller inget vanligt dyk för mig. Det är mitt livs första dyk med Nitrox, en typ av syrerikare gasblandning. Även om jag vet att detta är 99,9% säkert och exakt inom vilka ramar dykprofilen behöver vara kan jag inte helt slappna av. Dessutom märker jag att inte min djupmätare fungerar när jag hoppat i vattnet. Och kallt är det, ca 26 grader. Och våtdräkten är för liten, som vanligt. Och ingen dykdator har jag, trots att det i stort sett är ett krav vid den här typen av dykning. Jag förlitar mig blint på min divemaster Bryan. Bryan verkar vara ett riktigt ariskt-filippinskt namn, alla heter typ det. Som Glen i Göteborg ni vet.

 

Under de kommande 42 minuterna hinner jag tänka sjukt mycket. Jag vet inte om det kanske beror på den 50% högre syrehalten än jag normalt andas, i sådana fall borde tentasalarna utrustas med Nitrox. Enligt läroboken ska gasen dessutom kännas mer lättandad och kroppen mer avslappnad, för mig var det tvärtom. Bland annat hann jag fundera på vad alla andra dykare tänkte på, hur mycket dom betalar för sina dyk, vad dom gjorde igår och hur dom skulle reagera om någon i gruppen blev uppäten av en haj. Sen hade jag också ett litet moment med en ”puffer fish” (blåsfisk kanske) som käkade en frukost-korall. Dom har så sjukt coola utåtstående ögon så man ser precis vad dom tittar på, och kanske också lite vad dom tänker på.

 

Slutligen gick jag igenom varför jag tycker om att dyka.
1. Det är coolt att stå upp och ner under vattnet.
2. Jag tycker om djur mer än människor. Att få vara en del av naturen i 40 minuter kan jag leva på bra länge. Att få delta vid frukostbordet med puffer fishen som sneglar på mig i ögonvrån.
Om jag såg hajarna? Självklart, det gör alla turister som dyker där, lite som i en djurpark, en djurpark som om några årtionden troligtvis har fått bomma igen pga djurbrist, med sämre rykten än Parkens zoo i Eskilstuna. Vad kommer våra barn och barnbarn att överraskas av när dom dyker i framtiden? Sten, snäckor, pinnar, kottar? Troligtvis iaf inte hajar, två gånger så stora som dom själva, strykandes bara någon meter framför. Det är en upplevelse förunnat oss som lever några årtionden kring millenniumskiftet.

//Glen i Göteborg

 

Phooto! Phooto now!!
 
 
Sjuuuukt kul med dykning!
 
 
Sunset over the beach

 


Att gå från pojke till man

Datum: 2013-02-16
Resdag: 11/50
Blogg nr: 3
Läser: Projektledning
Ort: Kalanggaman Island, Cebu, Filippinerna
Väderförhållande: Sol i sinnet
Antal brudar jag vaknar upp med nu för tiden: 3
 
På alla hjärtans dag satt jag och Felicia på en italiensk restaurang precis vid stranden och skålade i rysk champagne (okej, vin, men champagne låter bättre i sammanhanget). Miin blick mötte diin då jag mållöst vandrade fram mellan grändernas trånga passager. På förekommen anledning kom vi in på ålder och definitionen av ungdom. Utan att närmre tänka efter sa jag att ungdom är man till och med 25. Jaha, då är det alltså dina sista timmar som ungdom nu då, svarade Flisan. Dagen därpå förändrades allt. Jag kunde inte längre åka som ungdom med SJ.
Lite hoppsan hejsan har våran 2-manna-kärleksbungalow nu förvandlats till ett mindre resort. Numera vaknar jag upp till fniss, hårspray och med tomma tampongförpackningar runt omkring mig. Tre oftast halvnakna yngre kvinnor med t-shirts som ”BOYS R FUN” möter mina torra, nyöppnade korkgluggar på daglig basis. –Så Lina, hur skapade gud kvinnan? Ehhhh, först skapade han mannen… Och sen tog han ett rivjärn och skapade kvinnan. Nej Lina, ett reeeevben.
Mitt livs 26:e födelsedag (27:e om födseln räknas vilket jag tycker att den borde) firades till största delen på och under havets skumpiga vågor till och från en liten paradisö ett par timmars båtresa från vårt resort. Bland annat fick jag se min favoritfisk. Fast inte som i favoritgratängfisk, för då kommer utrotningshotad östersjötork. Näst efter rabarberpaj. En trevlig sak med kvinnor och födelsedagar är att dom gillar att fixa. På morgonen åt vi improviserad pannkakstårta och jag fick paket. När jag kom tillbaka till bungalown på eftermiddagen satt det en vas med blommor och ballonger på verandan och när jag kikade i ryggsäcken låg där ett litet fint paket ifrån Sverige. Tack gud för att du trollade till det där revbenet ändå, amen.
 
Kära vänner. Livet går vidare. Vad kommer ni att minnas från den 15 februari 2013? Är det dom kritvita stränderna på Calangman Island, det glasklara vattnet vid dess strand, den mikroskopiska sjöhästen på korallväggen 35 meter under havsnivån eller de tre snärta, brunbrända paren av kvinnoben som dina ögon mötte när du vaknade? Jag kan bara inte bestämma mig. Såhär dagen efter har jag lämnat tjejerna på skolan, behöver lite tid för eftertanke och reflektion. Dessutom behöver dom ett dykcert för att jag ska orka med dom. Win-Win!
 
 
Chabo hej!
 

Hell Yeah!
 
Bara ben - Av Bengt Brutto Bondeblad.
 
Semesterbord.
 
Jag har ätit pannkaka!
 
Mixtrar med utrustningen innan dykning
 
Typiskt självutlösarförsök.
 
Flisbeachen!
 
//Hugh Hefner

Service Coco till er tjänst!

Datum: 2013-02-13

Resdag: 8/50

Blogg nr: 2

Läser: GW Persson – Gustavs grabb

Ort: Malapasqua, Cebu, Filippinerna

Väderförhållande: Varannan vatten

Dagens spörsmål: Snooorkling?

 

OBS: Nu finns bilderna utlagda till f.g blogg bl.a från Hong Kong, kolla längre ner på sidan!

Filippinerna går inte riktigt att jämföra med andra länder i Sydostasien. Det är inte Thailand och inte Vietnam, inte Malaysia och inte Indonesien. Det är Filippinerna. Det är så Filippinskt här. Och så Danskt. En stor skillnad, kanske den största är religionen. Här tror man hoppsan hejsan på Jesus och inte elefantguden som många andra tycks göra i grannländerna. Detta präglar landet rakt igenom och kanske är det just den faktorn som gör Filippinerna just så genuint Filippinskt.

 

Malapascua, ön vi befinner oss på är ganska liten. Skulle chansa på 2 kvadratkilometer. Den är belägen nästan mitt i landet och är en utav tusentals öar i Filippinerna. För att vara en turistö är det väldigt lugnt här. Klockan 23 stannar generatorn och det blir mörk sägs det. Men ingen vet egentligen huruvida det är sant eller inte, för ingen är vaken så sent här.

 

Klockan fem på morgonen går de första dykbåtarna ut på havet för att hinna i tid till hajfrukosten. Inte bli hajfrukost alltså, utan kika på när hajen gör sig klar för frukost. Öns stora magnet heter ”Thresher shark”. En hajart som kännetecknas på sin långa bakfena. Här är tydligen världens bästa ställe att se detta djur på, som vanligtvis lever på djupt vatten. På morgontimmarna när hajen beger sig iväg för att tvätta sig med hjälp av sina horfiskar (ursäkta ordvalet) kommer den tydligen upp till 30m djup. Och där kommer vi in i bilden. Kaboom! Breakfast time! Blir det inte. Hoppas vi. Hajarna ska enligt uppgift vara 3-4 meter stora vilket skulle innebära ett nytt rekord för mig. Slut på hajprat, om en vecka vet jag förhoppningsvis mer detaljer om hajen och hajen vet förhoppningsvis inte fler detaljer kring mig, konsistens till exempel. Jag är ju rätt seg och benig så jag hade nog hellre satsat på ett fruntimmer.

 

Idag har vi hyrde vi en liten båt med tillhörande kapten för en tur kring ön och en första kik under ytan. Det känns stabilt, lite kallt i vattnet för min smak, men troligtvis ändå varmare än både Vättern och Vänern så här års.

 

Jag tittar inte på nyheter, har ingen telefon med mig och kollar inte Facebookflödet. Sjukt skönt.
Ok lite abstinens då, men det går kanske över. Nu har jag fått fyr på kameran också! Det var precis som Felicia sa, man måste prova alla hålen (USB-ingångarn).

 

True word!
 
 
Full rulle!


Rekar läget lite. Känns okey.
 
Båten närmar sig ö-livet. Och öööööölen!
 
Dräpt.
 
 
Lite grådassigt.
 
Inte så grådassigt!
 
 
Lite grådassig.
 
 
Inte så grådassigt!
 
 
Lite grådassig.
 
 
Inte så grådassigt.

 

Lite grådassig.
 
 

/Palmes son (Palme)


Första inlägget

Datum: 2013-02-09
 

Resdag: 4/50
Ort: Malapasqua, Cebu, The Visayas
Väderförhållande: Regnbåge
Dagens bränna: Felicias bussraggararmbåge
Det som göms i snö: Kommer upp i tö

Mangopalm is back och det tredje kapitlet i dess historia ska skrivas. Bokstavligt talat.
Under vintern 2013 kommer destinationen huvudsakligen att vara Filippinerna, språket filippinska och maten filippinsk. Även kvinnorna filippinska. Förutom en då.
Felicia som är resesällskap den här gången är förutom ett lätt handbagage också min bättre hälft och därmed ett perfekt sällskap att dela upplevelser med. Vi kommer dessutom att förstärkas redan kommande vecka med ytterligare en kvinna. Tur för mig att spriten är billig.
Något annat som är billigt här nere är förstås också heroin, och har man detta på sig kan det i sin tur leda till olaga innehav, vilket är synonymt med swimming pool, och just därför är det Naken-Janne som skall in på lodrätt 5.

Snabbfakta Filippinerna:
Huvudstad: Manila
Religion: Katolism
Valuta: Peso
Bensinpris: 8,22 kr/l
Hårfärg: Svart

På väg hit stannade vi en dag i Hong Kong. Det var coolt. Aldrig förr har så många saker krockat på ett och samma ställe (med undantag för vår minibuss på Pulau Weh i Indonesien 2009).

Saker som krockar i Hong Kong:
Östvärlden med Västvärlden
Bergsterräng med Storstad
Buddism med Kristendom
Turister med Affärsmän
Havet med Staden
Skyskraporna med Himlen

I Hong Kong åkte vi världens längsta rulltrappesystem. Ett ord som till och med Word vägrar acceptera. Det tog ungefär 25 minuter och tog oss 135 höjdmeter upp under kvällen. På morgonen vänder det tydligen och går ner, märkligt. Men det gör ju humöret också i och för sig. Och ståndet.
 
10.000 buddarnas tempel i Hong Kong. Namnet ljuger lite då antalet var trax över 12.000 st i och runt templet.
 
 
Hong Kong i sitt esse. Kanske coolaste skraporna ever?
 
 
Diset tränger sig på.
 
 
Rätt upp i skyn!
 
Parken möter marken.
 
 

På semester!
 
 
/Ola-Conny


RSS 2.0