Dynamit-Harry och hans fiskarvänner

Datum: 2013-02-21

Resdag: 16/50

Blogg nr: 5

Ort: Kvar på Malapascua, Filippinerna

Väderförhållande: Vått å gott

Antal timmar det regnat i sträck: 27

 

Reven och den mesta fisken kring ön vi bor på är borta för länge sedan. Detta beror varken på klimatförändringar, överfiskning eller naturens egen gång. Det beror på att människorna har sprängt bort skiten med dynamit.

Snabbfakta dynamit:

-Ofta röd
-Har snabbt brinnande stubin
-Smäller med en stjärnformad form

(All fakta tagen ur tecknade Tom & Jerry)


Men det här var många år sedan. Människor som inte fattade bättre, som inte förstod att det inte bara var koraller som förstördes, utan hela ekosystem. Detta var på tiden långt innan informationskanaler som tv, tidningar och internet fanns tillgängligt. Att spränga bland koraller för att döda fisk var något som stenåldersmänniskorna ägnade sig åt, okej, järnåldersmänniskor då.

Det var så jag tänkte mig det hela, ända tills igår förmiddag. Tjejerna jag reser med var ute på sitt första 18 meters dyk under dykutbildningen och jag var med gruppen som lite mentalt sällskap under ytan. Rätt som det var hördes en kraftig smäll och en tryckvåg slog mot oss. Precis som om en 10 ton tung sten trillade ner från taket bara någon meter från dig. Efter bara en sekund var jag var säker på vad som hade hänt, efter att jag sorterat bort u-båtshotet – en tank på en dykare hade exploderat, precis så lät det (skulle jag gissa). Tyvärr hade jag fel. I dubbel bemärkelse. Jag förstod snart att stenåldern är nu. Här. I detta ögonblick utrotades kanske en sällsynt 100 miljoner år gammal växt, tusentals fiskar eller tiotusen år gamla koraller. Det här ögonblicket kommer jag att bära med mig länge. Och jag gör det fan med en tår i ögat. Inget är så hemskt som människan.

Kanske fanns det ändå en mening med att sänka ner mig i vattnet minuterna innan dynamiten smällde, flera kilometer bort. Fiskaren som sprängde tände inte bara en dynamit. Han tände också ett ljus i både mitt och andras huvud. Ett ljus som belyser den markabla värld vi lever i och lågan om tron på att vi numera vet bättre och tar hand om naturen släcktes i och med tryckvågen.

Den här händelsen har resulterat i att vi pratat med flera personer som lever här på ön om saken. Och det skulle visa sig att det inte stannar här. Monad Shoal som den berömda dykplatsen här heter där vi dyker efter den utrotningshotade rävhajen är kanske världens bästa ställe att skåda detta djur på. Idag såg vi nog ett tiotal av dem, helt fantastiskt. En sjunken ö ca 30 minuters båtresa ut i havet. Även på denna, högst värdefulla och spektakulära plats förekommer det enligt vissa personer tjuvfiske. Tydligen med nät. Och tydligen är det inte bara mindre fiskar som fastnar i näten.

 

Gud bevare oss. Och förlåte oss.


Dennna varelse orsakade stor uppmärrksamhet i vår bungalow. Tre skrikande tjejer på sängen och en jägare med sopkvast.
 
Påväg mot botten..
 
Me and my wannabis
 
Tidig morgon och hajdykningsbåt. Kallt. Och regnigt.
 
Sjukt grått. Men inte i sinnet efter närmre tio haj-spots!
 
Jag och min finska vän Josh, ni kommer få höra mer om honom senare..
 
Vad gör man inte när regnet öser ner. Woop woop!
 
//Sickan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0