Mangopalm

Onsdagen den 2 Mars 2011

 

Nuvarande position:  Skumpiga bussen till Phnom Penh (6h), Kambodja

Antal resta dagar: Osaker, men februari verkar vara over iaf

Antal stora sevardigheter i Kambodja: 1

Antal visa-kort jag lyckats fa sparrade: 2 (a.k.a. ‘alla’)

Antal kambodjaner som lever med skador ors av minor: omkr 1.000.000

 

Hasse hissar: Pannkakor! (I alla dess former)

Hasse dissar: Hotellpersonal med dalig service som inte forstar att dom befinner sig i servicebranchen

Dagens Lista:

Trevliga egenskaper hos en chartrad tuk-tuk forare

1 Killen ar lugn och besitter en lagom mangd trafikvett

2 Killen dricker nagra starkol innan avfard

3 Han prioriterar solglasogon framfor hjalm

4 Han har fullgott fargsinne och ser skillnad pa rott och gront-ljus

5 Han godtar det foreslagna priset utan att tvivla

 

 

Angkor Wat, kannt som varldens storsta religosa byggnads-struktur och den stora nationella symbolen for landet. Vi utforskade under en dag, tre av de mest kanda platserna med start redan 05.00 for att beskada den kanda soluppgangen vid templet med de 5 (eller om det nu ar 7) pelarna. Att se solen langsamt ga upp over Angkorwat med vattnet framfor, en ljummen februarimrgon var nastan lika coolt och magiskt som man forestaller sig fran bilder man sett.

Resterande del av dagen gick at till att klattra i trappor, vandra runt i enorma stenkonstruktioner, kopa vatten, kopa annu mera vatten och utharda varmen. For det ar varmt nu, april ar arets varmaste manad i sydostasien och det kanns att vi narmar oss.. Da planerar vi havet!

 

4 Spannande dagar i Siam Reap ar nu over. Forst kom vi pa kant med hotellet, vilket slutade med total bojkottning av deras erbjudanden/restaurangverksamhet. Efter bara nagon enstaka incheckad timma blir vi erbjundna lite majja och senare visar staden oxa erbjuda kvinnor. Till formanligt pris da alltsa. Pa ren svenska skulle man saga ‘Hotellpersonal som saljer horor och knark’. Har sager vi mer, ‘Lite extra vardagslyx till en formanlig peng’.

 

Den beromda soluppgangen

 

Hasse talar till folket

 

Bananmamman

 

Ett roligt fotoogonblick

 

 

Igar gjorde vi nagot som var tankt som en snabb eftermiddagsutflykt, vi chartrade en tuk-tuk och akte till stadens Krigsmuseum, 5km utanfor Siem Reap. Killen vi hyrde var stortskon, han satt och kakade lite (ris antar jag) pa sin tuk-tuk nar vi kom fram till honom, och drack en starkol som han av okand anledning unnat sig dagen till ara. Han staller mer an garna upp att kora oss, pa vara villkor dessutom. Han staller sin halvdruckna ol vid vara fotter och sen bar det av.

Vanligvis gar det utav bara helvete och tuk-tuk farderna kanns mest som nan form av rysk roulette eller oannonserat stadsrace. Men inte den har gangen, killen plockar fram sina stekiga solbrillor och rullar sakta ivag, han liksom gliiiider fram. I rodljusen raggar han lite brudar (tid ar pengar!), annars ligger han lugnt ute i kanten och haller sina stabila 20km.

Val framme vid museet, som lite mer objektivt ar en igenvuxen grasplatt pa 3 hektar, far vi en guidad tur av en kille som vet vad han pratar om. Hans syskon har fatt div kroppslemmar bortsprangda av minor och hans far finns inte langre bland oss pga efterfoljderna av kriget pa 70-talet.

Sjalv saknar han en arm sedan 14 ars alder och lever med splitterrester i kroppen. Han har fatt amputera den utvaxande benbiten i armen vart 4e ar under perioden han fortfarande vaxte. Detta gors med en tunn och vass trad, langsamt..

Varken ar uthardlig sa lange det ar varmt ute, betydligt varre ar det nar temperaturen sjuker. Sjukvard ar bara gratis fram tills man fyller 15. Samtidigt visar han oss oss runt bland ryska, amerikanska och vietnamesiska stridsvagnar/haubitsar och luftvarnssystem berattar han bl.a kanslan som han sa val minns, nar en mina detonerar och splittret skar in i kroppen. Allt pa ett valdigt bra satt.

Vi far se gamla stridsvagnar som tillsammans med besattningen sprangts i trasor, benresterna i vagnarna vittnar an starkare om vad som hant. Det luktar en blandning av gammal metall och fordon. Han berattar att miljoner minor finns kvar och att 30% av landet fortfarande inte ar rojjt. Manniskor dodas och skadas av minorna dagligen, framst bonder. Over en miljon av Kambodjas befolkning lever idag med skador och men fran minor. Han visar oss alla mojliga typer av minor och hur dom fungerar, vilken sprangvidd dom har och vad som hander med manniskokroppen pa de som drabbas.

Pa omradet finns massgravar med hundratals manniskor, benrester, en rysk hellikopter och alla handeldsvapen, granater och stridsvagnar man kan tanka sig fran kriget. Det beror.

Alla utom en.

Varan tuk-tuk forare har vid det har laget druckit upp sin val omskakade ol och lyckats fa tag i en gammal japansk kulspruta som han star och viftar med, leendet hela vagen upp i kinderna och med uppmaning; -Picture! Take Picture!

Hasse fipplar smatt forvanat fram kameran och fangar honom. Efter att vi tagit lite bilder och lagt an de flesta coola vapen man nagonsin skadat ar det dags att dra sig hemmat igen. Pa vagen ut hor vi hur nagon ropar innifran parken och inser att det maste vara var gedigne chauffor som hittat nagot. Mycket riktigt. Langst upp, uppepa tornet pa en sondersprangd rysk 70-tals stridsvagn sitter han. Med en stor kulspruta riktad mot oss hors ett glatt mumlande ifran den cigarettfyllda munnen; -Phooto!

 

Killen som lirar

 

Harda grabbar

 

Godisaffar!

 

Lufburen jagare

 

Man ser ju att killen ar Granatgevarsskytt i grund och botten

 

//Kambodja