Förta dagen utan svensktal på 3 år

Datum: 2013-03-05

Resdag: 28/50

Blogg nr: 10

Ort: Moalboal, Cebu, Filippinerna

Antal öl sista dagarna: 11

Antal mörkhyade som gjorde nattdyk igår: Vet ej.

 

Avslutning på free diving kursen!

 

Bara tvungen att blogga lite idag igen. Min nuvarande reskompanjon Josh har precis gjort ett experiment jag själv skulle genomföra för ett par år sedan. Han har börjat röka, bara för att se hur det känns att vara beroende. Nu vet han.

Jag tycker Josh gjort helt rätt i detta. Han fyller 30 om ett par månader och kände att det var dags att prova något nytt. Nu försöker han sluta, tyvärr innebär det psykist obalans och idag blev han arg på en filipin som satt vid bordet bredvid oss och pratade tyst med sig själv. Att börja röka som ett experiment vid 29 år ålder, fullt medveten om riskerna tycker jag är lite coolt, bara för att testa. Att sluta röka efter testperioden är ändå det coolaste, och det som räknas. Tyvärr tror jag inte Josh kommer lyckas med det, och kanske var det tur att mina vänner vänligt men bestämt avrådde mig från samma experiment för ett par år sedan. Man vill ju inte röka liksom, förutom fisk då.

 

Idag är vi själva igen, ingen lättklädd australiensiska som ränner omkring med oss. Och häromdagen sa vi hejdå till en annan tjej som hängt med oss under och efter fridykarkursen. Det är verkligen den stora stora nackdelen med att resa. Människor man träffar, gillar, skrattar med och sedan abrupt efter ett kort tag behöver lämna, och troligtvis aldrig mer kommer att se. Bara tanken får mig att må illa.

 

Idag har jag skapat lite inre poesi till mina bloggföljare:

 

”Filippinerna är ett land i öst, fullt av kvinnor med mindre bröst. Men vissa har stora som meloner, dock tillhör dessa oftast västerländska män med flera miljoner, i sitt plån. Och inte en fattig student med csn-lån. Men bröst är bara världsliga ting, vad vore väl askungen med sillisar och string.
I vattnen simmar hajar, rockor och tork. Om tre veckor är det påsk.
Då har resan nått sin ända, men planer finns redan för nästa vända. Asien är mitt paradis på jorden, kanske märks detta bland bloggorden. Nu har dikten nått sin ända, jag saknar mina vänner långt bort där hemma. Jag önskar jag kunde packa ner och ta med er hit, men då hade tullen gett mig skit. Köp istället en egen biljett till paradiset på jorden, du har råd och det kan bli ditt livs bästa beslut, ta mig på orden.”

 

Den hänger och dinglar som man säger.
 
Kate förevigar ett gäng glada, fulla och nydykna tyskar i resortets pool.
 
Josh förbereder sig inför dykningen med lite kung fu!
 
Jag i södra hemosfärens minstra dykhood och Kate i dubbel våtdräkt, två frusna själar.
 
Solen går ner och himlen färgas i alla möjliga färger. Vi går sakta ut i vattnet, lägger oss på rygg och simmar ut hundra meter till revet. Solen går ner bakom Negros och en vulkan skymtar. En timmas tyst harmonisk undervattensupplevelse väntar.
Dykdatorn piper till. Första andetaget under vattnet.
De här 10 minuterna kommer jag att bära med mig länge, troligvis tills jag får barn.Då ska dom få höra.
 

/Carles Dickens


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0